Du vaknar upp i en box. En liknande bur. Dina vänner står bredvid dig. Just när du ska nosa godmorgon på din vän slår ett kallt galler emot din mule. Ni når inte varandra. Både du och dina vänner är hungriga. Utan mat i 11 timmar.  Plötsligt kommer en människa in. Du gnäggar snällt åt henne för att hon ska ge mat. Hon har mörka ringar runt ögonen och ger dig en trött blick. Dina vänner skrapar i golvet när hon går. Ska hon gå?! Lämnar hon oss? Efter 5 minuter kommer hon tillbaka och ger dig och dina vänner mat. Äntligen…

Strax där efter kommer du ut i en lerig plats med din hagkompis som du gillar. Tyvärr måste du stå med benen i gegga och kommer ingen vart. För om du hellre vill ha frihet och leva som en människa får du en elstöt. Ett straff för att du vill vara fri.

Vid 13.00 får du lunch. Du har stått utan mat i 6 timmar och är vrålhungrig. Du är nöjd för att du har något att göra i en stund men ganska snart tar höt slut och då står där ännu en gång och vill bara ut och ha roligt. Men leran och det eviga klickandet av elen påminner dig att du är fast.

4 timmar senare kommer en tjej och hämtar dig i ett slags koppel. Du stretar lite emot då du kan gå själv, som svar får du en rytande röst och ett lätt slag på mulen. Tjejen skrattar åt dig och klappar dig igen. Hon tar in dig i stallet, borstar lite, medan du är uppbunden i två stycken linor. Du kan ännu en gång inte gå någonstans. Hon pussar dig på mulen och säger ”du är världens bästa”. Du flyttar dig lite för att byta ben att vila på och då trycker hon dig i sidan och smackar förden positionen passar inte henne.

Hon lägger på något tungt på ryggen och spänner åt runt magen. Du blåser ut för att det trycker obehagligt. Då trycker hon med näven mot din mage för att du ska suga in luft och bli smal igen, just för att det ska passa henne. Hon sätter några remmar över huvudet och det slinker in något iskallt bett i munnen. Aaajj.

Du blir ledd och hon sitter upp. Hon är ganska lätt men du har ändå ont i ryggen på grund av allt som tynger din rygg. Du blir ledd till något konstigt men som du är van vid. En slags byggnad där du är helt instängd i. Ännu ingen frihet. Hon har ställt fram några bommar och tvingar dig att hoppa över dom. Du hoppar lite högre för att inte slå i. Hon klappar dig. När du hoppar igen kommer du lite snett och vägrar, just för att du inte vågar. Hon slår dig 2 gånger på rumpan och ryter. HOPPA!! Hindret är gigantiskt och du är hopprädd. Men hellre hoppa än att hon ska bli sur.

Efter detta ridpasset blir du ledd in till stallet igen. Hon tar bort utrustningen och du pustar ut. Äntligen lite frihet. Men du blir åter igen instängd i en box med vatten och hö. Hon lägger på dig något varmt då du fryser. Sist hon var hos dig tog hon bort din värme. Din päls.  Du vet att det kommer bli likadant hela veckan. Box, täcken, lerig hage och instängt ridpass mellan 4 väggar.

Innan du ska lägga dig ner släcker tjejen lampan och säger att hon älskar dig. Du förstår henne men känner ingenting tillbaka. För det är trots allt hon som tar bort ditt liv och din frihet. Du kan trots allt inte känna någon lycka genom sorgen.